.

Melina vaknade med ett ryck. Hon tog upp mobilen som darrade. Dolt nummer.
- Hej det är melina.
- Hej
- Vem är det, är det Wilma?
- Ja.
- Wilma är du ledsen.
- Wille har gjort slut.
Wilma berättade för Melina. Hela historien. Hon berättade om hur han hade berättat för henne att hon var den enda för honom. Melina lyssnade och tröstade Wilma som var helt förkrossad. Dom pratade i timmar.
- Jag älskar dej Melina, du är min bästa vän.

Hon satt drömande på bussen. Kunde inte släppa det. Han bodde vid henne. Hade otminstonne en komois som bodde nära tänkte Melina.
- Ursäkta, nästan skrek gubben som kollade surt på Melina. Melin atog ut hörlurarna ur öronen och flyttade in.
- Dagens ungdommar, muttrade han och satte sig till rätta och tig mer en halv Melinas stol. Melina satt inklämmd mot väggen och kännde hur rutan darrade. Hon kollade ut. Åkte förbi hus, träd, skogar, springande barn. Hon gick av och la halsduken över axlen eftersom den trillat ner. Tog upp en mandarin och började skala. Slängde bit för bit ner på marken. I papperskorgen om det var en i närheten av henne. Hon llev in i skolan bland en massa skrikande barn. Gick upp mot klassrummet. Hörde Kalle som ropade: Åhh Melina är kär !

Han gick med sina stor jeans som hängde på höfterna. Han gick långsammt, som om han bara gick för att det va skönt. Han stannade vände sig om. Hans blick mötte Melinas. Melina stig som fastlimmad i marken. Kunde inte röra sig. Kunde inte blinka. Kunde bara titta på han. Han log mot henne. Och Melina log tillbaka.

När bussen skiljde deras blickar rotade Melina upp busskortet ur fickan och klev på. Kanske skulle det här bli den bästa dagen i hennes liv. Kanske var hon den som hon så länge längtat efter. Eller så var han bara en snygg kille i gul  mössa.

(förlåt för det korta inlögget eller vad mabn ska säga lovar att det blir läängre sen)

Hon satte in hörlurarna i öronen och blundade. Hon var nästan på väg att sommna när hon hörde en röst.
- Melina, har du gjort läxorna.
Melina lyfte upp huvudet och kollade mot dörren. Mamma stog och upprepade.
- Melina har du gjort läxorna? Melina orkade inte svara och pekade istället på sin uppsatas om svampar.
- Kan jag läsa den? Är den klar?
Melina mumlade ja och sen gick mamma ut.

Melina vaknade av väckarklockan som stog på 21.05. Mamma hade ställt den och bredvid klockan hade mamma med sin snirkliga skrivstil skrivit: Melina gumman, jag och pappa är och går. Melody är på väg hem. Det finns mat i kylen vi kommer hem vid 23.00 tiden. Puss Mamma
 Melina gick ut i köket och öppnade kylen, då juicen ramlade ut.
- fan.
Hon tog upp förpackingen som bara var full till hälften och torkade upp juicen. Hon hällde upp lite av det som var kvar efter juicens fall och tog sen några pepparkakor och satte sig framför tvn och mellan alla kanaler. Melina gick och la sig tidigare än vanligt i dag.

På morgonen vaknade Melina med ett ryck av låten som hon hade som väckarklockslåt på mobilen. Hon klev upp trött som en och annan tröttis och bytte sedan om till mjukis byxorna och sen lila toppen hon snott av Melody. Hon sminkade sig framför spegelen samtidigt som hon inte kunde släppa tanken av att hon kanske skulle e honom igen, kanske på väg till skolan idag.Eller kanske på affären. Han kanske till och med bodde i hennes hus. Kunde det vara så bra. Antagligen inte.  Melina tog väskan, knöt conversen, virade halsduken några varv runt halsen och gick ut. Hon stog vid busshållsplatsen och huttrade. Kollade på tidtabellen. 4 minuter kvar. Det var då hon såg honom. Han med gula mössan,

Hon orkade inte med Bella som kom springandes bakom henne. Hon började småspringa för att slippa Bellas kommentarer. Hon gick ner i tunnelbanan och satte sig och väntade på Hagsätra tåget som var på väg in mot stationen. Hon reste sig upp och gick mot tåget som precis hade stannade.
- Vänta du glömmde din mobil, hörde Melina.
Melina vände sig om och såg han. Han med den gula mössan. Den gula mössan som hon inte kunde glömma.
- Tack, hon tog emot mobilen och kännde hans varm händer runt hennes fingrar. Han log. Hon log.
Båda klev på tåget som började rulla. Dom stog i varsit hörn. Stirrande och leende mot varandra. När dom kom fram till Centralen klev han av. Han med gula mössan.

Hon gick av vid slussen, satte sig på bussen. Lutade sig mot glasrutan som darrade vid varje litet gupp. Tankarna som snurrade i hennes huvud gjorde henne förvirrad och yr. Hon blundade och han, han från tåget var det enda som kom fram. Hon gick av och in i kiosken utanför hennes hus. Köpte det dära teet som hon och hennes storasyster brukade springa ner och köpa första dagen i December. Som det var idag. Även fast hennes syster flyttat ut ville hon ha det. Det var kännslan. Inte bara smaken och den gulliga förpackingen. Det var kännslan av kärlek och jul. Gubben i kiosken hade pyntat med jultomtar som sjöng och vickade på rumpan i takt med musiken, glitter i taket och han bjöd Melina på pepparkakor och fick en knäck som han hade bakat själv. Hon tackade och gick. Hon spottade ut knäcken utanför eftersom den var bränd. Fast hon tänkte att det var väl en bra tanke.

Hon gick in på sitt rum låste om sig, ställde ner tekoppen på bordet bredvid lussebullen som hennes mamma bakat. Hon sköt undan en hårslinga som la sig över ögonen. Satte på coldplay la sig ner, smuttade på teet. Tänkte på honom. Han med gula mössan.