.

Hon orkade inte med Bella som kom springandes bakom henne. Hon började småspringa för att slippa Bellas kommentarer. Hon gick ner i tunnelbanan och satte sig och väntade på Hagsätra tåget som var på väg in mot stationen. Hon reste sig upp och gick mot tåget som precis hade stannade.
- Vänta du glömmde din mobil, hörde Melina.
Melina vände sig om och såg han. Han med den gula mössan. Den gula mössan som hon inte kunde glömma.
- Tack, hon tog emot mobilen och kännde hans varm händer runt hennes fingrar. Han log. Hon log.
Båda klev på tåget som började rulla. Dom stog i varsit hörn. Stirrande och leende mot varandra. När dom kom fram till Centralen klev han av. Han med gula mössan.

Hon gick av vid slussen, satte sig på bussen. Lutade sig mot glasrutan som darrade vid varje litet gupp. Tankarna som snurrade i hennes huvud gjorde henne förvirrad och yr. Hon blundade och han, han från tåget var det enda som kom fram. Hon gick av och in i kiosken utanför hennes hus. Köpte det dära teet som hon och hennes storasyster brukade springa ner och köpa första dagen i December. Som det var idag. Även fast hennes syster flyttat ut ville hon ha det. Det var kännslan. Inte bara smaken och den gulliga förpackingen. Det var kännslan av kärlek och jul. Gubben i kiosken hade pyntat med jultomtar som sjöng och vickade på rumpan i takt med musiken, glitter i taket och han bjöd Melina på pepparkakor och fick en knäck som han hade bakat själv. Hon tackade och gick. Hon spottade ut knäcken utanför eftersom den var bränd. Fast hon tänkte att det var väl en bra tanke.

Hon gick in på sitt rum låste om sig, ställde ner tekoppen på bordet bredvid lussebullen som hennes mamma bakat. Hon sköt undan en hårslinga som la sig över ögonen. Satte på coldplay la sig ner, smuttade på teet. Tänkte på honom. Han med gula mössan.